För ett par veckor sedan publicerade FF Jaro kontraktet med Topi Järvinen, som gäller till slutet av säsongen. För fotbollspubliken blev yttern känd från många år i JJK, samt från senaste säsäong hos AC Kajaani. En hurudan person är Topi Järvinen och vad kan man förvänta sig av honom denna säsong.
Jyväskyläbon har under många år blivit ompratad som ung och lovande. I årets Jaro så räcker inte längre de orden att beskiva honom, eftersom spelaren som fotbolsspelare vuxit upp i HuKi och JJK:n för första gången under sin karriär hör till de mera efrarna gardet.
– Jag har alltid själv uppfattat mig själv som ung spelare men nu börjar man inse att man inte är så ung längre, då man börjar nå en fotbollspelares medelålder och hör till de mer erfarna i laget. Vi har ett ungt och hungrigt lag i Jaro blandat med några mer erfarna spelare. Det är ofta ett verkligt bra paket om bara nivån på självförtroendet hålls hög, beskriver Järvinen åldersfördelningen i årets trupp.
– Vi har verkligt skickliga spelare i laget, bra fotbollspelare och sportiga typer. Det är mycket positivt. Speciellt måste jag säga att jag blev verkligen överraskad hur stark spelare Toro är i närkamper. Dessutom är Toni Takamäki en verklig toppspelare och bra lagkamrat. Då man lärt känna spelarna och deras bakgrunder bättre så är jag överraskad hur många av spelarna är unga, då man inte alls märker av de utåt, berömmer han sina nya lagkamrater.
Från HuKi via JJK ända till Veikkausliigan
Järvinen startade sin spelarstig i Huhtasuon Kisa, från Jyväskylä, varifrån han som 12 åring gick över till JJK:s organisation. Ynglingen gick där igenom hela organisationen och spelade även till slut i Veikkausliigan. Järvinen hann representera Finland på olika juniornivåer i totalt 28 matcher.
– Som barn bodde jag i Huhtasuo i Jyväskylä där vi hade fotbollsplanerna nära hemmet. MIn pappa började coacha -94 föddas grupp i HuKi där jag också gick med. Som 12-åring gick jag över till JJK. Vi hade en talangfull grupp i HuKi varfirån Saku Leppänen senare spelade i Veikkausliigan och Peter Kotilainen senare utvecklades till en av världens bästa innnebandyspelare samt belv världsmästare, minns Järvinen.
– Som fotbollsstad är Jyväskylä ypperlig och det finns bred juniorverksamhet där. I den lokala Kortteliliigan engagerar JJK, FC Vaajakoski och JyPK på flicksidan över 1000 barn i staden. Juniorstigen, som jag också igenom, är rätt klar från ungefär 11-åring. Men för mig kom den överraskande nog emot först i C- och B- juniors åldern då jag mitt i allt började klara mig bättre på planen och tog stora steg framåt. i hade en bra åldersklass i JJK varifrån t.ex. Robert Taylor har varit med i landslaget och för tillfället representerar norska Brann. Många spelare har tagit steget upp i Veikkausliigan, Ettan och Tvåan.
– Vi hade ypperlig juniorcoachning i åldersklassen då Petri Kuhmonen och Paul Taylor länge coachade laget. De har bägge betytt mycket för min personliga utveckling. Jag minns då de i samband med nån säsongsavslutning sade till mig att ”Du är nödvändigtvis inte den skickligaste spelaren i truppen men du är verkligt sportig och kan göra kullerbyttor och volter och vi vill ha dig med i fortsättningen också. Fotbollskunnandet kommer fram sen”, minns han tränarnas kommentarer. Men nämner ännu speciellt Jukka Västinen som tränare som påverkat mycket. Under Västinens ledning vann JJK:s A-juniorer FM-guld år 2012.
Först Veikkausliiga målet i karräiren mot HJK
Då JJK:s juniorstig tog slut så öppnade sig dörren till repsrensetationslaget för Järvinen år 2012. Laget som hade tagit brons i Veikkausliigan föregående säsong hade inte samma flyt den säsongen och slutade på en nionde plats i tabellen. Järvinens första säsong inom seniorfotbollen spelade han halva säsongen på lån i Warkaus JK, tillsammans med bl.a Eero Markkanen. Då laget under sommaren uteslöts ur serien p.g.a. en för tunn trupp tog chefstränare Kari Martonen med ungdomarna i Veikkausliiga-organisationen. Under slutet av säsongen fick Järvinen speltid i 4 matcher, av vilka säsongsavlutningen hemma på Harju mot HJK blev oförglömlig.
– Vi spelade mot HJK i sista matchen för säsongen och jag kom åt att spika reduceringsmålet 6-3 i slutskedet av matchen. Det var ett fint mål då bollen på ett volleyskott gick i mål via ribban. Målet hade ju ingen betydelse för matchen eller säsongen i sig men på klippet man hittar på YouTube kan man se hur pass viktigt det var för mig personligen. Jag flippa ju ut helt efter målet och då målet ännu kom framför JJK-fans gruppen Harjun Pojat kan jag minnas hur de exploderade totalt efter målet. Det var ett fint sätt att komma in i spelet, kommer en leende Järvinen ihåg sitt första Veikkausliiga mål.
– Den påföljande säsongen drabbades föreningen av ekonomiska problem och allt gick helt åt skogen. Vi hade en verkligt bra trupp och rankades som et av topplagen vilket vi också själv tänkte. Men det blev platt fall, vi fick inte till resultaten och cheftstränare Martonen fick sparken mitt under säsongen. Juha Pasoja, som var andra tränare, tog över. Personligen fick jag mycket ansvar under slutet av säsongen men vi blev ändå degraderade till slut. Slälv var jag i toppskick just då. Jag var ju i och för sig bara 18 år gammal så jag var ju inte nån profilspelare på nåt sätt men hängde bra med ändå, minns han.
Inför nästa säsong i Ettan förändrades mycket i JJK. Pasoja, som fortsatte som chefstränare, ändra på hur laget skulle fungera enligt sin egen modell, och slutresultat var en hygglig mittposition i tabellen, med ett starkt föryngrat lag. Järvinen fick mycket ansvar i rävskjortan men rsultatet blev magert. Efter säsongen var både laget och spelaren av samma åsikt, att för den fortsatta utvecklingens skull är det bättre med miljö ombyte.
– För första gången under karriären stod jag utan kontrakt och jag visste verkligen då inte hur saker fungerar inom den finska fotbollen. Jag antog att gängen ringer till mig, att ”kom och spela med oss” men så fungera det ju inte, och det kom som en kalldusch. Jag hade ändå en agent då som kontaktade några föreningar men det ledde inte till nånting konkret. Och själv tänkte jag att jag vill inte spela i Ettan då jag redan bevisat att jag kan spela på Veikkausliiganivå. Så vi började kartlägga möjligheterna utomlands.
– Och sen åkte jag till nord-Norge och FK Mjølner utan att egentligen veta nåt om nånting. Det var en fin livsupplevelse, stan var ungefär lika stor som Jakobstad och jag stanna där ungefär halva säsongen. Spelmässigt så fungera det inte riktigt. Jag spelade 11 seriematcher och 2 cupmatcher. Till en början lyckades jag bra i en match i den norska cupen mot ett lag från den högsta serien, och då kändes det som att ”jag kommer ju att bygga mig en karriär här i Norge”, berättar han att han då tänkte.
– Men så lätt var det ändå inte. FK Mjølner var serienykomling och endast 2 andra lag i serien var från norra delen av landet. De flesta bortmatcherna innebar flyg vi Oslo och matcherna spelades nära staden. Nivån på laget räckte inte till och den rätt fysiska fotbollen passade inte heller mig. Som en ung, småväxt och snabbfotad yngling fick man rätt snabbt hemlängtan speciellt då ännu förlorade många matcher med rätt fula siffror. Efter 11 matcher flyttade jag för resten av säsongen tillbaka till Finland och FC Vaajakoski. Vid det läget hade vi gjort 9 mål och släppt in 36. Till slut diskuterade vi med tränarna och kom tillsammans överens om att det är bättre att åka tillbaka till Finland. Senast då vaknade jag upp till att det inte är så enkelt att göra karriär inom fotbollen, konstaterar han.
Retur till rävskjortorna, skada och hämta fart i Tvåan
Efter en bra avslutning på säsongen öppnade sig igen dörren till JJK. Säsongen blev ändå förstörd för Järvinen då han i juli i en bortmatch mot KPV i Karleby råkade ut för ett brustet korsband. Vid slutet av säsongen tog JJK steget tillbaka upp till Veikkausliigan men det fanns inte längre nån plats i truppen för en rehalbiliterande långtids skadad spelare som gör comeback. På utsidan av planen inledde Järvinen pånytt gymnasie studierna och detta gav innehåll i livet samtidigt som han rehabiliterade sig.
– Påföljande sommar erbjöd JJK en plats i reservlaget Villiketut vilket inte riktigt var det jag själv tänkte mig. Det var en ganska märklig grej på många sätt, men jag beslöt att inte alls gå med där utan flyttade över till Joutsenon Kultsu för att spela i Tvåan med dem. Inför nästa säsong diskuterade vi med JJK som hade fallit tillbaka till Ettan men deras ekonomiska situation var svår och jag flyttade FCV i Tvåan. I min situation skulle det inte bara ha lyckats just då, berättar Järvinen till varför han valde att inte gå till JJK.
– Under vintern provspelade jag på ett par ställen men beslöt till slut att ändå stanna i Jyväskylä och spela det året i Vaajakoski. För mig personligen gick säsongen bra även om laget inte lyckades och tog steget ner i seriesystemet. Men jag gjorde 9 mål under säsongen och spelade fram till några mål så överlag var säsongen positiv för mig, berättar han.
Inför senaste säsong flyttade Järvinen från Jyväskylä till Kajana. Returen till Ettan var ändå på många sätt utmanande. Säsongens inledning var en besvikelse för Kajanalaget och chefstränare Ari Koski fick gå. Till Kajana sökte sig Järvinen efter ett JPY läger för kontraktslösa spelare.
– Två vintrar sen var jag på ett JPY läger för kontraktslösa spelare och snart efter lägret tog jag själv kontakt med AC Kajaani. Då såg det ut som ett bra helhetspaket men Kajana visade sig till slut vara en rätt intressant plats att spela fotboll. Det var många delområden där saker inte gick riktigt som på räls. Och då resultaten inte infann sig så fick Koski gå och Lumijärvi tog hans plats. Vi uppnådde ändå minimålet för säsongen vilket var att klara serieplatsen, säger Järvinen.
Ju längre säsongen framskred blev det ändå klart att Järvinen inte skulle fortsätta i Kajana denna säsong. Vilket betydde en ny vinter i kontraktlöst läge.
– Jag ringde lite hit och dit under vintern. I Jaro öppnade sig en chans att få komma och spela i en träningsmatch och träna med laget så jag kom gärna hit för att testspela. Testet gick bra också enligt min egen mening och jag gjorde 2 mål mot VIFK. Vi diskuterade om att göra kontrakt men så slog koronaviruset till. Efter det har ju hela fotbollsspelande världen länge levt i osäkerhet över vad som kommer att hända. Vi har ändå hållit kontakt med föreningen under vårens och sommarens lopp. Då det blev klart att säsongen kommer att starta så kunde vi rätt snabbt komma fram till ett kontrakt, berättar h.
– Jag måste säga att Toni Takamäki hade en stor roll i det att jag kom hit. Vi var med ”TT” samtidigt på ett läger för kontraktslösa spelare som spelarföreningen arrangerar och då TT under den tiden spenderade en hel del tid i Jyväskylä så gick vi på kaffe tillsammans. TT skickade meddelande om mig till Jaro så på så sätt har han också fungerat som spelaragent!, skrattar Järvinen.
Jakobstad – En liten ort men ett stort fotbollshjärta
Järvinen säger att han är dålig på att minnas sina egna matcher. Därför är hans minnen från Jakobstad få under fotbollskärriären, även on han hunnit besöka sin nya hemstad i JJK skjortan både i Veikkausliigan och i Ettan. Dessutom blev staden bekant förra säsongen då han spelade för AC Kajaani.
– Då jag spelade i Jyväskylä så kommer jag från Jakobstad ihåg en lång bussresa och en fin gräsplan. Det är såna saker som många fotbsollspelare tänker på vid bortamatcher: Hurudan resa och vilken typ av spelplan väntar där. Jag är så dålig på att minnas mina egna matcher att jag kommer inte alls ihåg hur matcherna här har gått genom åren, men en fotbolsstad är detta ju absolut. En lite ort men Jaro har ett stort hjärta som består av den stora mängd människor som står bakom föreningen, berömmer Järvinen.
Det finns också saker att göra utanför fotbollen i den nya hemstaden.
– Min flickvän, som nuförtiden bor i Esbo, kommer att stanna här med mig över sommaren. Jag tror att i jämförelse med Kajana så kommer Jakobstad att kännas uppiggande även för henne. Utanför fotbollen så spelar vi konsol- och datorspel med ett gäng som består av en grupp med några fotbollsspelare. Dessutom tyclker jag om att spela gitarr och sjunga, även om jag inte är nån expert så njuter jag av det. Som trivia kan jag nämna att Topi Järvinen är en stor Sagan om ringen- nörd och jag vet nästan allt som går att berätta om Midgård, avslöjar Järvinen.
En dag och ett ögoblick i gången
Vid prat gällande fotbollskarriären blir Järvinen allvarlig. Åren har visat att en proffskarriär inte är en självklarhet utan man måste stå med fötterna stabilt på jorden.
– Jag har som mål att spela och njuta av fotbollen på heltid så länge som bara möjligt. Nu tar jag en säsog i taget och jag vill nog ännu utvecklas som spelare. Målet är att nån dag ännu få spela i Veikkausliigan men gällande karriären så tar jag en dag i taget. Som yngre gjorde jag det misstaget att jag började bygga för mycket fotbollskarriär i mitt eget huvet utan korrelation till verkligheten som jag levde i så det är bäst att ta en dag i taget nu, berättar han.
– Som yngre spelare tänkte jag kanske inte på jag skall bli en fotbollsspelare men då jag nådde representationslaget i JJK så började jag ta en fotbollskarriär lite för givet. Nog har jag alltid haft intressen utanför fotbollen men i nåt skede blev det så att andra intressen tog över lite för mycket jämfört med fotbollen. Gällande fotbollen så har jag inte haft problem utan har alltid njutit av att spela men då det blev kul att festa med kompisarna så är situationen inte optimal. Fotbollen blev ändå aldrig åsidosatt med det tog en tid innan jag insåg att för att klara sig inom fotbollen så ar det många saker man måste avstå ifrån. Får att uppnå nåt måste man avstå från nåt annat.
Åren inom fotbollen har gett Järvinen en stor dos annorlunda perspektiv jämtemot grenen. Den stigen som passar åt en del unga passar inte en annan. Spelare kan blommat ut även lite senare och för att uppnå en nationell nivå behöver man inte vara en topplirare ända från ung ålder.
– Allt är så individuellt, hur karräiren tar fart. En del åker iväg utomlands som juniorer och klarar sig på egen hand, och en del har hela familjen med sig men klarar sig ändå inte. Det är så individuellt. En del kan ta stora kliv framåt ännu i 20-års åldern och uppnå nationell nivå och kanske t.o.m. ta sig utomlands, men om man tänker på en internationell toppkarriär så har det gått så att allt yngre och yngre spelare värvas till olika akademier, säger han.
En speciell säsong att vänta p.g.a. koronan
Den gångna våren och inledningen på sommaren kommer vi att minnas i hela världen p.g.a. koronaviruset. Då vi redan fått njuta av sommarens första värmeböljor och fotbollssäongen är på väg att köra igång kan vi igen njuta av livet. Våren har varit en tuff tid för alla p.g.a nödsituationen, äver för fotbollsspelarna.
– inledningen på den här säongen har varit helt otrolig och överlag har hela våren varit mycket speciell. Jag var i Esbo hos min flickvän då Nylands lockdown kom i kraft och kunde inte ta mig därifrån. Inom fotbollen lades stora serier på is mitt under säsongen och man började fundera att kommer det att spelas fotboll i Finland alls denna säsong. Sen följde man bara med antal smittade och nya regler och tänkte på att när är det ens säkert att spela fotboll. Man kunde ju aldrig tro att vi lever i en sån tid där hela samhället och alla dess funktioner är i ett sånt kaos, funderar Järvinen.
Säsongen kommer ändå att starta och det alldeles snart. En kort och tät säsong utlovas. Järvinen tror också att spelet kommer att hålla ett lägre tempo i Ettan än tidigare.
– Visst kommer ett sånt här undantagsläge ett även påverka hela säsongen. De som anpassar sig bäst kommer att klara sig bäst i det rådande läget. Många matcher med kort återhämtningstid mellan matcherna. Jag tror att tempot i Ettan kommer att vara lägre i år än tidigare. Även för oss innebär augusti hela 6 matcher så det kommer säkert att kräva en hel del av fötterna. I och för sig så har ingen spelat fotboll på månader så de första matcherna kommer att vara helt huvudlösa då alla är fulla av iver. Hoppas att det inte blir skador, säger han.
FF Jaro Mediateam/Jaakko Kuusisto